Datum: Mars 28th, 2023

Högtalare:

● Prof Craig NARD, Galen J. Roush Professor i juridik och chef för Spangenberg Center for Law, Technology & the Arts vid Case Western Reserve University School of Law (Ohio, USA).
● Prof Tuomas MYLLY, professor i handelsrätt vid Juridiska fakulteten vid Åbo universitet (Finland), direktör för IPR University Center.
● Dr Matthias LAMPING, seniorforskare, Max Planck-institutet för innovation och konkurrens (München, Tyskland).

Moderator:

Prof. Manuel DESANTES REAL, professor i juridik vid universitetet i Alicante (Spanien), tidigare vicepresident för Europeiska patentverket (2001-2008)

Mål

Det första utkastet till gemenskapspatentkonventionen går tillbaka till 1962. Sedan dess har en historia av evig frustration lett Europeiska gemenskapernas institutioner och deras medlemsstater från misslyckande till misslyckande: 1975, 1989, 2000, 2005, 2009... slutligen, 2012 ledde två fördjupade samarbetsförfaranden till antagandet av förordningarna 1257/2012 och 1260/2012 om det europeiska patentet med enhetlig verkan, och 2013 slutförde ett internationellt avtal som öppnades för undertecknandet av Europeiska unionens medlemsstater "Paketet med skapandet av den enhetliga patentdomstolen. Tio år senare kommer det nya systemet att träda i kraft den 1 juni 2023 för sjutton av de tjugosju medlemsstaterna.

Det 26:e Global Digital Encounter inbjuder oss alla att reflektera över fördelarna och nackdelarna med detta komplexa men spännande system, över de mest omedelbara fördelarna och problemen som dess tillämpning kommer att medföra för europeiska och icke-europeiska uppfinnare och om dess framtid på medellång och lång tid. termin.

INLEDNING

Professor Laurent Manderieux (Medlem i International Academic Council of FIDE. Meddirektör för Global Digital Encounters) påminde om vikten av att äntligen få ett system i Europa som från juni 2023 tillåter att bevilja ett enda patent och dra nytta av ett enda patenttvistförfarande som gäller för majoriteten av EU:s medlemsstater. Detta system erbjuder tillsammans fantastiska möjligheter, stora utmaningar och många frågetecken, som underströks av akademiker och yrkesverksamma, och som alla är hjärtat i det aktuella Global Digital Encounters debatter.

Prof. Javier Fernandez Lasquetty (Medlem i International Academic Council of FIDE. Academic Coordinator of the Global Digital Encounters) tog upp frågan om förseningen av att få ett enhetligt system i Europa, och jämförelsen mellan det nya enhetliga patentsystemet i Europa och det amerikanska systemet. Jag har öppnat diskussionen för moderator och paneldeltagare.

Moderator, Prof. Manuel DESANTES REAL (Medlem i International Academic Council of FIDE, meddirektör för Global Digital Encounters och Moderator) bedömde att det första utkastet till den europeiska (gemenskapens) patentkonventionen går tillbaka till 1962. Sedan dess har en historia av evig frustration lett till att institutionerna i Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater från misslyckande till misslyckande: 1975, 1989, 2000, 2005, 2007... slutligen, 2012 ledde två utökade samarbetsförfaranden till antagandet av förordningarna 1257/2012 och 1260/2012 om det europeiska patentet med enhetlig verkan, och 2013 ett internationellt patent avtalet som öppnats för undertecknandet av EU:s medlemsstater fullbordade "paketet" med skapandet av Unified Patent Court (UPC). Tio år senare träder Unified Patent Court Agreement (UPCA) i kraft och de två EU-förordningarna kommer att gälla den 1 juni 2023 för sjutton av de tjugosju medlemsländerna.

Moderatorn, Prof. Manuel DESANTES REAL, Började med en inledande fråga, följt av en diskussion om två huvudparadigm.

Fråga 1: KAN DU KORT SAMMANFARA FÖR- OCH NACKDELAR MED DET EUROPEISKA PATNET-PAKETET?

Prof. Manuel DESANTES REAL framhöll att framgången för patentpaketet också i hög grad beror på hur systemet är och kommer att ses av företag utanför EU.

I detta avseende, Prof Craig NARD Informerade publiken om att det i USA diskuteras mycket om för- och nackdelar med detta system ur ett amerikanskt perspektiv. Ur en allmän synvinkel är och har feedbacken varit överdrivet positiv. Ändå betonade han att en minoritet av spelarna ger oro, mestadels relaterad till den inneboende osäkerheten som kommer med etableringen av ett nytt system. Han menar att den osäkerhet som vissa företag uppfattar liknar den osäkerhet som de har upplevt i samband med inrättandet av den amerikanska appellationsdomstolen för Federal Circuit 1982.

Han betonade att fördelarna med systemet är betydande, och de viktigaste kan delas in i två kategorier: tid och verkställighet. När det gäller det förstnämnda, betonar han till exempel att en tidsram på endast tre månader för att svara med en återkallelseåtgärd på ett intrångsanspråk och med begränsad upptäckt är mycket kort. Den övergripande hastigheten i den planerade processen välkomnas och ses i allmänhet som pro-patent. Av samma anledning ses Tyskland med sin tvådelade modell för närvarande som en föredragen jurisdiktion att föra rättstvister i. För det andra, när det gäller verkställighet, betonade Prof. Craig NARD att enhetlighet i domar är en stor fördel även ur ett ekonomiskt perspektiv och för kostnadsbesparingar. Det kommer därför inte att behövas längre vänta på olika domar från olika domstolar. Han noterar också att de omformulerade indirekta intrångsbestämmelserna också uppfattas som pro-patente.

Ett huvudproblem, en "con", hänför sig dock till centraliseringen av återkallelse och de relaterade riskerna, vilket kan vara problematiskt för vissa amerikanska företag. En annan fråga är dessutom att trots att domarnas anseende är högt så finns det en hel del osäkerhet i rättstvister i det nya systemet, medan de amerikanska företagen känner till det nuvarande systemet, särskilt det tyska.

I samband med detta betonade moderatorn att ingen ifrågasätter det faktum att Europa behöver ett enhetligt patent och en enhetlig domstol, men frågar om detta är den modell som Europa faktiskt behövde.

På denna punkt, Prof Tuomas MYLLY påminde publiken om att olika alternativ till det nu etablerade systemet hade presenterats och diskuterats under åren och konstaterade att han hade föredragit en mer fullskalig EU-förordning som förutser skapandet av en oberoende EU-rättighet och en specialiserad domstol. Han höll med om att systemet medför många osäkerheter och inte bara när det gäller återkallelseåtgärden. Det finns faktiskt också systemskäl som hänför sig till EU:s roll och hur EG-domstolen (CJ) kommer att tolka systemet. Dessutom framhöll han att undantag från patenträttigheter är mycket dåligt reglerade. Till exempel är tvångslicenser strikt kopplat till nationella lagars krav och nationella territorier. Och om vi tänker och tittar på Covid-pandemin är det uppenbart att de förmodligen borde ha reglerats annorlunda.

Dr Matthias LAMPING noterade att om vi pratar om för- och nackdelar så är det alltid en fråga om perspektiv. Om vi ​​tänker på centraliserade intrång är detta naturligtvis ett proffs för patent. Om vi ​​tänker på centraliserad återkallelse är detta ett proffs för potentiella intrångsmän, och så vidare. På sidan av patenten finns en annan huvudfråga och nämligen det faktum att en patenthavare inte kan släppa patent i icke lönsamma jurisdiktioner, för nu ska de bara få ett patent som täcker allt. Under patenträttens löptid kan detta skapa andra problem.

Dr Matthias LAMPING enades om att tvångslicens är en annan fråga. Faktum är att huruvida tvångslicenser förpassas till nationella system och/eller över huvud taget är möjliga, är i själva verket ett annat viktigt underskott. Sammantaget betonade han att det är ett system som är byggt för big tech och big pharma. Och detta är också uppenbart om vi tar kostnadsfrågan i beaktande. Det är sant att avgifterna är lägre än i USA och att det finns sänkningar för mikro- och småföretag. Ändå löser detta inte problemet för "medelstora" företag, eftersom de inte drar nytta av kostnadsminskningen, och det kan tvivlas på om de kommer att kunna navigera i detta komplexa system.

Diskussionen flyttade sedan till följande två stora paradigm.

Fråga 2: Första paradigmet: Det europeiska patentpaketet och "identitetskrisen". Hur kombinerar man tillämpningen av EU-rätt, internationell rätt och nationella lagar? Hur långt går den snäva kopplingen till den europeiska patentkonventionen och det europeiska patentverket? Vad kommer att bli rollen för CJ och förhållandet mellan CJ och Unified Patent Court?

På denna punkt, Prof Tuomas MYLLY påpekade att regimen faktiskt kombinerar tre olika typer av rättskällor: internationell rätt, EU-rätt och nationell rätt. De viktigaste internationella instrumenten är den europeiska patentkonventionen (EPC) och Unified Patent Court Agreement (UPCA). Dessutom kan även andra internationella immaterialrättsliga instrument, relaterade till patent, vara tillämpliga. Nyckelfrågan kommer att vara hur mycket EU-lagstiftning och särskilt CJ kommer att gå in på området för enhetspatentet. Faktum är att många materiella lagbestämmelser ingår i EPC och i UPCA, men dessa instrument faller verkligen utanför EU-lagstiftningen. Detta kan ha varit författarnas avsikt att begränsa eller utesluta domstolens inflytande på systemet.

I detta avseende, Prof Tuomas MYLLY Parlamentet anser att domstolen ur EU:s författningsrättsliga perspektiv skulle kunna hitta vägar för att uttala sig om UPCA eller om UPC-besluts förenlighet med EU-direktiven. En annan väg för domstolen att uttala sig på detta område skulle dessutom vara frågor om förenlighet med de grundläggande rättigheter som är inskrivna i EU:s stadga om grundläggande rättigheter. I praktiken kommer dock huruvida CJ kommer att ha möjlighet att eftersträva detta mål att bero mycket på UPC själv och om UCP kommer att lämna in preliminära referensfrågor till CJ eller inte. Detta skulle innebära att UPC kommer att ge bort en del av sin makt till CJ. Han noterar att ur patentens perspektiv skulle möjligheten för CJ att uttala sig om patentärenden utgöra en risk och förmodligen göra systemet impopulärt.

Moderatorn, Prof. Manuel DESANTES REAL, betonade att det faktiskt inte bara är en fråga om tillämplig lag, utan också om de olika organ som som en konsekvens är inblandade, såsom CJ och European Patent Office (EPO).

Vidare, Dr Matthias LAMPING betonade att en fråga av oro också är styrningen, och nämligen aspekten av suveränitet och politisk autonomi. Nyckelfrågan är verkligen vem som ska utveckla patentpolitiken för den inre marknaden? Vem ska sätta riktningen för utvecklingen av rätt och rättspraxis i patentfrågor? Hans oro var att det inte kommer att bli EU, utan snarare UPC tillsammans med EPO. Han betonade att problemet med internationella institutioner är att de övertid ofta utvecklar politiska ambitioner. Som en konsekvens kommer EU troligen att hamna på sidan mellan UPC och EPO, och enligt hans uppfattning borde detta inte vara vägen att gå framåt. Han lyfter fram att problemen kanske inte är påtagliga de närmaste tio åren, utan om 30 eller 40 år. Viktigt är att han fruktar att EU kan ha tagit ett steg tillbaka och accepterat slutsatsen att det är bättre att ha ett system på plats snarare än att försöka uppnå ett perfekt. Men på ett positivt sätt föreslog talaren att detta faktiskt kunde vara en chans för CJ att bli mer involverad i systemet.

Bygger på tidigare talares kommentarer, Prof Craig NARD betonade att strider om bristande enhetlighet och liknande i USA har utkämpats för länge sedan och att vi kan lära oss mycket av de misstag som har gjorts i den amerikanska appellationsdomstolen för Federal Circuit om vi tittar 30 år senare. Enligt hans åsikt är de viktigaste frågorna som måste ställas: vem är drivkraften bakom utvecklingen av patentlagstiftningen, UPC eller CJ? Hur kommer CJ att ingripa? Om en av dessa domstolar kommer att vara drivkraften, tyder detta tillvägagångssätt på att det finns en sedvanerättslig påverkan.

Prof Craig NARD betonade att det naturligtvis inte är möjligt att ignorera eller undgå de politiska konsekvenserna av dessa beslut, men han ifrågasätter både om domarna är kapabla att göra detta – medan den rollen inte har varit i framkant tidigare – och vad som skulle vara lagstiftningens roll jämfört med beslut som kommer från UPC eller CJ. Ändå drar han slutsatsen att med all denna osäkerhet finns det dock också två fördelar. För det första den öppna möjligheten att forma och skapa något väldigt stort. För det andra, möjligheten för flera spelare, med olika intressen, att säga sitt. Sammantaget anser han att det är mycket intressant ur ett amerikanskt perspektiv att se hur systemet kommer att fungera och lyfter fram att många lärdomar kan dras av den amerikanska erfarenheten.

Fråga 3: Andra paradigmet: Den enhetliga patentdomstolens dagliga funktion. Hur kommer samarbetet mellan divisionerna och mellan Centrala och Lokala divisionerna att fungera? Hur uppfattar du hovrättens roll de kommande åren?

Dr Matthias LAMPING uppgav att när det gäller domstolens dagliga verksamhet är en av de relevanta frågorna dynamiken mellan den centrala och den lokala och regionala avdelningen. När det gäller intrångstvister förekommer det vid lokala och regionala avdelningar; Därför kommer den centrala avdelningen endast att vara inblandad i intrång när det finns någon förklaring om icke-intrång och när det finns ett motkrav om återkallelse och båda parter är överens om att hänskjuta hela ärendet. Det är de enda fall där den centrala avdelningen behandlar intrångsfrågor. Det väcker en viktig fråga, eftersom huvudaktörerna i den centrala divisionen kommer att vara de potentiella intrångarna, medan huvudaktörerna i de lokala och regionala divisionerna kommer att vara patenthavare: Hur patentinnehavare och intrångsvänliga kommer divisionerna att vara?

Vidare gäller följdfrågan samarbetet mellan dessa avdelningar, och nämligen hur villiga kommer de lokala avdelningarna att vara att till exempel dela upp förfaranden och hänskjuta frågorna till Centralavdelningen? Det verkar som att domare generellt sett är villiga att inte dela upp sig, och många av dem kommer att ta itu med hela processen, både intrång och giltighet, inklusive de tyska domarna. Han lyfte också fram en annan viktig fråga som är relevant för den dagliga verksamheten, som rör systemet med preliminära hänvisningar, och i synnerhet i vilken utsträckning kommer dessa avdelningar att använda sig av dessa preliminära hänvisningar till domstolen? Vilken typ av frågor kommer de att ställa? Och sedan, en annan fråga är i vilken utsträckning är CJ villig att omformulera dessa frågor? Han lyfte också fram ett annat möjligt problem som rör det faktum att divisionerna inte skulle vara benägna att göra referenser eftersom det är kostsamt och tar tid, och det skulle parterna inte välkomna.

Dr Matthias LAMPING avslutade och pekade på en tredje aspekt som rör hovrättens roll när det gäller att skapa viss enhetlighet, särskilt när det gäller förelägganden. I samband med UPC kan domstolen bevilja eller inte bevilja ett föreläggande, och i detta avseende ifrågasatte han hur bekväma domarna kommer att vara i att hantera skälighets- och proportionalitetsöverväganden i detta sammanhang.

Prof Tuomas MYLLY påpekade att hovrättens roll också kan bli ganska avgörande och att dess beslut kommer att kräva konsekvent och sammanhängande tolkning för att uppnå detta i praktiken. Vissa av de nuvarande nationella domstolarna tenderar att vara mer gynnsamma för patenten och andra inte. Hur man undviker sådana situationer i praktiken kommer att bli en utmaning. Enligt hans uppfattning kommer hovrätten att börja skapa nya patentdoktriner. Det är möjligt att de skulle kunna börja agera som domare i gemenskapslagstiftningen i avsaknad av ett korrekt bakgrundsrättssystem. Och enligt hans uppfattning är det mer sannolikt att detta scenario inträffar, än förekomsten av någon preliminär hänvisning till CJ.

För att komma tillbaka till arkitekturen för domstolarna och första instansernas forumshopping, noterade Prof. Craig NARD det i USA på 1970-talet innan appellationsdomstolarna för Federal Circuit inrättades. Han betonade att forumshopping kan vara positivt i den meningen att det leder till experiment och till divergens. På samma sätt kan de olika domstolarna i första instans lära av varandra. När det gäller den speciella strukturen hos UPC Court of Appeals, betonar han att han hade föredragit att se två appellationsdomstolar som kunde lära av varandra som peer-institutioner och som kan arbeta inom de olika målen från förstainstansrätten. Enligt hans åsikt kunde detta samarbete med tiden ha lett till viss konsensus och sedan gjort CJ till en institution liknande den amerikanska högsta domstolen. Hur som helst, han betonade att det är viktigt att inte bli förblindad av kraften i enhetlighet och att tillåta vissa experiment som kan äga rum bland förstainstansrätten och sedan se hur vördnadsfull hovrätterna är när det gäller nationella normer och lagar. . Därför är det viktigt att balansera enhetlighet och experiment som är den verkliga utmaningen.

Frågor från publiken

Fråga 1: Paketet och Storbritannien: Engelska advokater, institutioner, organisationer och patentombud gjorde en fantastisk ansträngning för att förbättra avtalet och sedan reglerna för UPC, så i vilken utsträckning formades procedurreglerna före UPC av engelska advokater? Och i vilken utsträckning efterliknar de patenttvister i engelsk lag? Skulle frånvaron av engelska domare märkas när dessa processuella regler träder i kraft? Kan denna frånvaro till och med skrämma användare från början?

Prof Craig NARD noterade att detta fortfarande är en fråga om inflytandet av en Common Law-strategi för att tolka patentdoktrinen och fall som når appellationsdomstolen och till vilken utsträckning kommer domarna att vara mer proaktiva och utvecklas och flytta lagen.

Å sin sida Prof Tuomas MYLLY svarade att situationen är ganska ironisk och påpekar avsaknaden av EU-lagstiftning och frånvaron av domstolens kompetens i dessa aspekter. Enligt hans åsikt kommer domarna förmodligen att ta hänsyn till engelsk rättspraxis, men de är inte bundna av den i någon utsträckning. Därför kommer detta att leda till ett annat intressant experiment, det vill säga i vilken riktning tolkningen av reglerna kommer att utvecklas.

Dr Matthias LAMPING påpekade att frånvaron av de engelska domarna i UPC inte är ett problem i sig, eftersom de befintliga är mer än kapabla till det. Det intressanta är hur företag kommer att använda det brittiska systemet på ett strategiskt sätt och hur de kan föra rättstvister där i jämförelse med rättstvister inom UPC-systemet.

Fråga 2: Paketet och Spanien. Nyligen meddelade den tidigare spanska industriministern att det kan finnas chanser att ompröva den spanska ståndpunkten gentemot UP, UPC, under det spanska ordförandeskapet för Europeiska rådet senare i år. Är det en reell möjlighet eller kommer Spanien att stanna utanför tills vidare? Hade systemet råd att arbeta med 17 och inte med 27 medlemmar utanför Spanien? Tycker du att vi borde göra en sådan enorm ansträngning för att få det förstärkta samarbetet en dag bort?

Dr Matthias LAMPING betonade att detta inte bara är en möjlighet, utan att det redan förväntas. Enligt hans mening kommer alla att ha anslutit sig så småningom. Frågan om det fördjupade samarbetet är istället mycket mer komplex, eftersom det inte går att ta bort det och sedan starta ett nytt EU-system.

Prof Craig NARD uppgav att han inte kunde hänvisa direkt till det spanska fallet, men generellt sett skulle han vilja att det till en början kommer att finnas jurisdiktioner utanför paketet av strategiska skäl. Till exempel är det vettigt att föra rättstvister i en viss jurisdiktion utanför UPC oavsett om du lämnar in ett nationellt patent i Storbritannien eller i Spanien.

Prof Tuomas MYLLY påpekade att det ur hela systemets perspektiv vore bra om Spanien skulle bli en del av det. Det är mycket mer ekonomiskt vettigt att ansöka om det nya enhetspatentet om det täckta området är bredare. Men å andra sidan kan de EU-medlemsstater som står utanför också få många av förmånerna även om de inte tar del av det.

Prof. Manuel DESANTES REAL betonade att detta är en fråga som är mycket känslig för spanjorerna. I vilket fall som helst föreslog han som ett potentiellt alternativ och vid en viss tidpunkt möjligheten att dela upp de två frågorna: en fråga skulle vara det europeiska patentet med enhetlig verkan
-där språkregimen spelar en nyckelroll - och den andra frågan skulle vara UPC - som behandlar, inte bara med "enhetspatent" utan också med klassiska "europeiska patent". Därmed, enligt hans åsikt, kanske det skulle kunna finnas ett nytt sätt att utforska, lämna de politiska frågorna åt sidan och leta efter möjligheterna att komma vidare inom detta område.

Fråga 3: Hur kunde skapandet av en EU-patenträtt passa ihop med skapandet av UPC? Kommer skapandet av UPC att förbjuda framtida skapande av en harmoniserad EU-patenträtt?

I detta avseende, Prof Tuomas MYLLY noterade att det är mycket svårt att ändra UPCA, eftersom större ändringar kommer att kräva enhällighet. Detta skulle vara ännu svårare med EPC. Som en konsekvens kommer det att finnas ännu fler hinder för att skapa en harmoniserad EU-patenträtt, även utöver att det politiska trycket inte finns längre.

Dr Matthias LAMPING instämde i denna uppfattning. Dessutom lyfte han fram att problemet också är att om vi vill och ska ha en verkligt enhetlig patenträtt så skulle det också finnas behov av en EU-institution som beviljar patentet på grundval av EU-lagstiftningen och därmed skulle vi behöva att ta EPO ur ekvationen. Så länge så inte är fallet kommer det att bli svårt att ta sig från där vi är nu till ett verkligt EU-patent.

Enligt Prof Craig NARD istället kommer det alltid att finnas ett politiskt inflytande och vi behöver låta systemet fungera och sedan se vad domstolar ska besluta och hur systemet kommer att utvecklas.

När det gäller politiskt inflytande, Dr Matthias LAMPING betonade att vi har ett problem med demokratisk legitimitet i detta avseende, särskilt när det gäller EPO. Han betonade viktigt att vi måste se till att vad dessa institutioner - inklusive UPC - gör, också är vad samhället vill, särskilt när det gäller att utveckla patentlagstiftningen för framtiden.

I slutet av mötet bjöds alla deltagare in av moderatorn, Prof. Manuel DESANTES REAL, för att ge en sista anmärkning. I det här avseendet, Dr Matthias LAMPING drog slutsatsen att den största lärdomen under de senaste 60 åren är att hoppas på det bästa och förvänta sig det värsta. För sin del, Prof Craig NARD framhöll hur spännande denna period i Europa är, särskilt att vara student, utövare, forskare i patenträtt. Till sist, Prof Tuomas MYLLY uttryckte att han var mycket glad över att detta system äntligen träder i kraft och spännande att se hur det kommer att utvecklas.

Prof. Manuel DESANTES REAL drog slutsatsen att det bara är ett par månader kvar till systemets ikraftträdande och vi bör förstärka diskussioner som den som hölls inom detta möte, det vill säga en bred diskussion som öppnar Pandoras ask, men på ett lugnt sätt och går längre in i detaljer.

Till sist gav moderatorn ordet till Prof. Laurent MANDERIEUX, som sa att vi tillsammans konstruerar hur intressenterna kommer att reagera inför den nya 'varelse' som diskuteras i detta möte. Detta är ett viktigt ögonblick för dessa digitala möten eftersom vi också hjälper till att forma framtiden för det europeiska patentsystemet.

Rapport skriven av Letizia tagen samt Luz SANCHEZ GARCIA